Emma Ljungerud

Igår var det dagen, den jobbigaste dagen på hela året, 3år sedan min älskade mormor försvann från min sida, tack och lov hade jag en av mina bästa killpolare vid min sida hela dagen och min bästa vän som fanns bara ett samtal bort sen hade hon kommit springandes. Ni som känner mig vet hur svårt jag har för att gråta inför andra, därför mår jag nästan aldrig dåligt när jag har människor i min omgivning och framför allt därför jag är så tacksam över att jag slapp spendera dagen ensam men också framför allt för att jag slapp lämna min lägenhet längre än en en halv timme lite då och då.. som jag skrev i det tidigare inlägget så lägger jag in texten jag skrev till mormor när jag känner att jag har kraft till det...(det blir för känsligt när det är runt års dagen..)

Nu till något roligare, i fredags så klippte jag mig och sedan firade vi hurtig, en bra kväll och utgång till både lila och tempel med de finaste människorna. Bjuder på någon bild från sofias kamera och kommer fler när marlene väl tar sig i kragen och lägger in dem ;)


Jag, david och sofia på lila..haha

Ett försök till en nykter pose...haha..